Den 31 juli åkte Odd härifrån Naxos. Han tog färjan till Rafina för att flyga hem från Aten dagen därpå. Det var ju inte precis lättare att skiljas åt den här gången. Vi har haft så fantasiska härliga veckor här tillsammans. Tårarna flödade. Men, bara att bita ihop och tänka positiva tankar. Det är ju är själv som valt att vara här.
Strosade genom stan, besökte trevliga hotell Argo där vi bott många gånger och lämnade några lästa böcker till deras gästbibliotek. Handlade och tog bussen "hem" till Plaka. Det kändes ändå ganska bra.
Nu har jag funnit min tillrätta här och har det hur bra som helst. Dagen börjar med långpromenad längs stranden på morgonen alternativt en löprunda och så ett härligt morgondopp. Frukost, en stund på stranden, nån timmes jobb emellanåt, bokläsning... ja, så rullar dagen på. Stranden är bäst på morgonen-förmiddagen och sen eftermiddag-kväll. Däremellan kryllar det av folk och ingen lugn och ro precis. Augusti är nog egentligen inte den opitmala tiden att vara här. Längtar lite till september faktiskt då jag tror att stillheten åter råder.
Jag har träffat så trevliga människor här. Särskilt Rosa och Tassos från Naplion på Peleponnesus. Rosa är från Tyskland, gift med grekiske Tassos och har bott här i Grekland i 24 år. Hon talar flytande grekiska och tänka sig, hon erbjöd sig att ge mig privatlektioner i grekiska. Så sedan en dryg vecka kör vi en timme varje dag. Fantastiskt bra! Hon är en alldeles utmärkt lärare. Jag kommer verkligen att sakna detta när de åker hem om en vecka.
Häromkvällen gick Rosa, Tassos och jag tillsammans med grekiska unga paret Elsa och Tassos (den yngre :-) ) till närmaste tavernan. Dit kom också ett så fint gammalt par; svenska Birgitta, 81 år, som i början på 1960-talet kom till Grekland som nyutexaminerad sjuksköterska och mötte grekiske Stelios, nu 83 år. Kärlek uppstod. Trots att hon blivit varnad för de mörkögda männen innan hon reste och att hon sagt att hon absolut inte var intresserad av några män. Så kan det gå. De är bosatta i New York sedan många, många år. Stelios blev nämligen skickad till USA av självaste Aristoteles Onassis för att starta upp Olympic Airways kontor där. Det var en spännande historia som Birgitta berättade för mig. Till tavernan kom även deras dotter och de två barnbarnen. En så trevlig kväll!
Strosade genom stan, besökte trevliga hotell Argo där vi bott många gånger och lämnade några lästa böcker till deras gästbibliotek. Handlade och tog bussen "hem" till Plaka. Det kändes ändå ganska bra.
Nu har jag funnit min tillrätta här och har det hur bra som helst. Dagen börjar med långpromenad längs stranden på morgonen alternativt en löprunda och så ett härligt morgondopp. Frukost, en stund på stranden, nån timmes jobb emellanåt, bokläsning... ja, så rullar dagen på. Stranden är bäst på morgonen-förmiddagen och sen eftermiddag-kväll. Däremellan kryllar det av folk och ingen lugn och ro precis. Augusti är nog egentligen inte den opitmala tiden att vara här. Längtar lite till september faktiskt då jag tror att stillheten åter råder.
Jag har träffat så trevliga människor här. Särskilt Rosa och Tassos från Naplion på Peleponnesus. Rosa är från Tyskland, gift med grekiske Tassos och har bott här i Grekland i 24 år. Hon talar flytande grekiska och tänka sig, hon erbjöd sig att ge mig privatlektioner i grekiska. Så sedan en dryg vecka kör vi en timme varje dag. Fantastiskt bra! Hon är en alldeles utmärkt lärare. Jag kommer verkligen att sakna detta när de åker hem om en vecka.
Häromkvällen gick Rosa, Tassos och jag tillsammans med grekiska unga paret Elsa och Tassos (den yngre :-) ) till närmaste tavernan. Dit kom också ett så fint gammalt par; svenska Birgitta, 81 år, som i början på 1960-talet kom till Grekland som nyutexaminerad sjuksköterska och mötte grekiske Stelios, nu 83 år. Kärlek uppstod. Trots att hon blivit varnad för de mörkögda männen innan hon reste och att hon sagt att hon absolut inte var intresserad av några män. Så kan det gå. De är bosatta i New York sedan många, många år. Stelios blev nämligen skickad till USA av självaste Aristoteles Onassis för att starta upp Olympic Airways kontor där. Det var en spännande historia som Birgitta berättade för mig. Till tavernan kom även deras dotter och de två barnbarnen. En så trevlig kväll!
Vilka spännande möten!
SvaraRadera