Så har jag då kommit till Naxos - etapp två på mitt Greklandsäventyr. Känns väldigt hemtamt - vi har ju varit här så många, många gånger - men samtidigt känner jag mig lite vilsen. De är så olikt Syros. Så nu måste jag liksom ställa om till "Naxos-mode".
Jag bor ute på Plaka som ligger ca 1 mil söder om Naxos stad. Hos go'a rara familjen Refenes som har ett litet ställe med 10 rum. Här är väldigt trevligt och gästvänligt. Här råder lugn och frid och godhet! Evangelia, mamman i familjen, sköter om det hela och ser till att alla gäster har det bra. Jag får säkert tillfälle att berätta mer om familjen framöver.
Jag har fått det "gamla vanliga" rum 9 som ligger på gaveln av huset. Inte den bästa utsikten men lugnt och skönt - man är lite för sig själv här. Mycket enkelt boende - ett rum med dubbelsäng och en bäddsoffa, en liten kokvrå med ytterst enkel utrustning, ett litet badrum och en fin veranda. Men vad behöver man mer? Till den superfina stranden är det ca 50 meter. Wifi finns i huset så nu slipper jag sitta på café och köpa dyra frappe för att kunna jobba och kommunicera med omvärlden. Dock måste man befinna sig på ytterkanten av verandan för att få kontakt. Antennen är inte placerad på det bästa stället i huset kan jag säga :-)
Just nu är käraste vännerna Agneta och Lasse på väg hit med färjan från Aten. Jag ska åka in och möta dem i hamnen om några timmar. Det ska bli så fantastiskt att ha dem här!
Efter 1,5 månad var det så dags att lämna Kini och Syros för den här gången. Men vi kommer tillbaka. Absolut! Ja, jag säger vi för nästa gång ska jag ha Odd med mig. Hela tiden!
Jag har haft en fantastisk tid här. Fått uppleva så mycket fint, så vänliga och trevliga människor. Härliga vandringar i det vackra landskapet, fått prova på att gå i skola mm mm.
Så stort tack till min hyresvärd Markos, fina och alltid lika sprudlande glada Dimitra för all hjälp och fina stunder på Delfini beach, goda grannarna Pitza och Giannis för ägg, tomater, kapris mm. För att inte tala om att kunna gå ut i deras trädgård och bara plocka så många citroner jag velat. Och så taverna Stou Marinos såklart med Marino, Dimitra och Angeliki - mitt andra hem under denna tid. Jag har många, många fina minnen med mig!
Dimitra
Giannis och Pitza
Marino och Angeliki
Varvarousa is a beautiful beach which you find north of Kini and Delfini. You can only reach it by boat or by foot. It's a wonderful walk but you have to be well prepared with plenty of water and something to eat as there is nothing on this beach. And parts of the path is pretty steep - up and down.
Well, I just had to go there before leaving Syros for this time so yesterday I decided to do it. Took me about 1,5 hour. Worth it, beleive me!
Lunch on the beach:
On my way back from Delfini the other day I met an old man who came from his fields and his goats. He gave me a melon and we had a little chat. His name was Michalis, very friendly man and he asked if I would come up to his house and meet his wife Theresa and have a coffee. Well, I'm beginning to get used to this unexpected invitations so I accepted. We started to walk through a field and passed a barn... hm, where is he taking me I thought. But suddenly the little house showed up and there was Theresa. And a very angry little dog - or maybe glad, I don't know :-)
We sat down and tryed to have a conversation in Greek. Ok, we could understand each other quite enough.
Sorry for this delay - has to do with bad internet connection last days.
The "automatic" translator here on Blogger is ot the best so I will try to write this story in English to hopefully make it a little more easy for my friends that are not familiar with the Swedish language :-)
Walk to Galissas
I had decided to walk from Kini to Galissas. It's about 6-7 km and you could either take a path over the mountain or you can take the road. I was prepared to take the path but in the last minute I changed my mind and started to walk on the road. Thought that it could be dangerous if I got lost in the middle of nowhere :-). Well, it appeared to be the correct descision - otherwise this would not have happened:
After just a few meters walk a woman in a car stopped and offered me a lift. Well, I wanted to walk but she insisted and told me that it is a very long way and that she would drop me about half way as she was not going down to Galissas herself.
Well, during this few minutes drive she almost told me her life story; she is from Britain, been living here for fourty years, has a farm somewhere in the middle of the island where she brings dogs up (Cocker Spaniels King Charles, at the moment she has 16 dogs), has 6 children and 16 grandchildren, divorced since many years... And, she has a house down in Galissas, on the beach which she rents out weekly. This explain of course why she picked me up - she wanted to spread the information about this house to get more guests. However, when she dropped me at the way to Danakos she invited me to come and se the house and have a cold dring later this day. Why not I thought and accepted.
I had a wonderful walk through Danakos down to Galissas - fantastic landscape and you meet cows, sheep, donkeys, ponnies, horses, cats, dogs, hens.... and nice people to say Kalimera to. The walk took about 30 minutes.
In Galissas I walked up to the beautiful church from where you have a wonderful view.
I then had a swim at the nice little beach down behind the church. About 1 à clock I went to the house. I was expected and welcomed. There was this woman Lizanne, one of her daughters with husband, another couple from Mancheser who where on a short visit and signore Juan Carlos, a good looking man from Roma, Italia :-). He appeared to be Lizannes boyfriend - she is 70 something and he is 68. Well Lizanne told me that it was a kind of "on-and-off" relation since many, many years. At the moment it was "on".
The house:
I was served a refreshing cold drink (Pims, lemonade, fresh fruit, mint and ice) and we where sitting on the terrace with this fantastic view and had a good and interesting conversation. I was also showed around inside the house, very nice.
Well, the couple from Manchester left and then Lizanne asked me if I wanted to stay for lunch. Great! Juan Carlos made a just wonderful pasta with fresh tomatoes, olives, onion and garlice. Absolute al dente of course when made by an italian man! And white wine!
After about two hours I thanked them a lot for there great hospitality and I walked back to the little beach for another swim. About 6.30 I started my walk back to Kini through Danakos. Took me about 1,5 hour. Back in Kini I was very tired but also very happy. What a day!
Almost back in Kini:
Tisdag kväll kom go'a familjen Barkman och deras trevliga kompisfamilj till Syros. Jag hade ordnat boende till dem hos Antonio och Roula på Aposperitis. En liten chansning då det är ett lite speciellt ställe men det gillades av båda familjerna. Tur för mig! :-)
Igår kväll bjöd Antonio oss och alla andra gäster på en fantastisk barbeque. Så härligt med alla människor och olika nationaliteter! Där var förutom greker och vi svenskar även folk från Holland, Frankrike och Wales. En minnesrik kväll!
Jag var i stort behov av hårvård och sökte därför efter en salong i Ermoupoli. Hittade "Ioannis Team - cut and color". Den tyckte jag såg bra ut så jag stegade in och bokade tid.
Det var dock med lite nervösa steg jag äntrade salongen igår förmiddag. Skulle jag kunna få dem att förstå hur jag ville bli klippt. Och färgen? Men jag hade inte behövt oroa mig. Jag blev fantastiskt väl omhändertagen - av ett helt team! Kände mig som en prinsessa!
Så här gick det till:
Lilla Maria - som nog var praktikant - tvättade först håret. Och de hade massagefåtöljer i shamponeringen! Sen blev jag placerad i en klippstol och efter en stund kom mr Ioannis själv och klippte första omgången. Därefter fick jag flytta till en annan stol och Anna 1 klädde mig i en skyddsrock av engångsmaterial samt serverade en god frappe. Dags nu för Anna 2, coloristen som alltså gjorde själva färgningen. När jag suttit med färgen en halvtimme skulle det sköljas och Maria fick order av Anna 2 om hur sköljningen skulle utföras och att jag skulle ha huvudmassage. Skönt! Nu dags för Anna 1 igen att föna. Och som hon fönade! Säkert i en halvtimme! Och så till slut gjorde mr Ioannis entrét igen för att fixa finishen - lite mer klippning.
Tre timmar tog det och kostade 70 Euro. Det kallar jag ett klipp! :-)
Resultatet? Ja, jag är ganska nöjd faktiskt:
Så Simon - min väldigt trevliga och duktiga frisör hemma i Göteborg - du har fått konkurrens!
I fredags hade jag sista lektionen på Vardakeios skolio i Ermoupoli. Stort tack till Eugenia för ditt engagemang och tålamod!
Så precis som för de grekiska skolbarnen börjar sommarlovet nu :-). Och det firas med en god glass!
Det finns bara en enda liten affär här i Kini. Där kan man köpa det mesta faktiskt, inklusive färskt bröd. Har öppet nästan jämt och ligger på bekvämt avstånd - max 30 sekunder från mitt hus!
Jag är ju inte precis religiös på något sätt men jag tänkte att det kunde vara kul att kolla in mässan i den katolska kyrkan här i byn så jag promenerade dit i förmiddags. Kyrkan var helt fullsatt. Predikan, psalmsång, böner, nattvard och hela kitet.
Efteråt bjöds på kyrkkaffe och jag blev medbjuden av ett äldre par som jag brukar hälsa på när jag passerar deras hus. Det kunde jag ju inte tacka nej till. Roligt att få ta del av livet här!
Imorse när jag yrvaket öppnade dörren mötte mig denna lilla varelse. Jag gnuggade mig i ögonen och undrade om det var en alien som råkat landa i Kini. Men nej, det var en katt som hade fastnat med huvudet i en avskuren petflaska. Stackarn, den han satt helt fast och gnällde och gnydde såklart. Jag försökte dra loss flaskbottnen men den satt stenhårt. Vad göra? Jo, jag hämtade en sax och klippte upp plasten så att han kom loss. Ni kan tro att det var en lycklig kisse som skuttade iväg mot nya äventyr.
Idag började jag på Vardakeios skoleio i Ermoupoli. Jag ska ha 10 timmars privatundervisning i grekiska. Jätteroligt och spännande! Min lärare Eugenia är väldigt duktig och trevlig. Jag hoppas och tror att jag kommer att lära mig mycket.
Wish me luck!
Söndagsfrid
Lugnt och skönt i läshörnan på min uteplats.
