Dags att ta farväl av Naxos

Det här skrevs den 15 september men blev publicerat först nu. Av flera anledningar som kommer att framgå av kommande inlägg :-)

Oj, oj! Efter två och en halv månads vistelse är det dags för mig att ge mig av från Naxos och Plaka. Det känns, kan jag lova. Vilken fantastisk tid jag har haft här! Det är omöjligt att beskriva i några få rader. Men jag är innerligt tacksam för att jag fick möjligheten att tillbringa så lång tid här och jag kommer för alltid att bära med mig minnena och känslan.

För det är något alldeles speciellt med Plaka och stranden här. Som om platsen och havet avger en alldeles egen och stark energi. Särskilt stark har denna känsla  varit under de senaste veckorna när den stora massan av turister lämnat och lugnet och friden åter infunnit sig. Och det är inte bara jag som har den här känslan - vi är många "Plaka-frälsta". Som återkommer gång efter gång efter gång...

Men Naxos är ju också så mycket mer än Plaka och stranden. Alla fina byar inåt ön och upp i bergen, människorna, den rika kulturen, det vackra och dramatiska landskapet, alla stigar och vägar du kan vandra längs, den vackra staden. Ja, det är omöjligt att bli mätt på upplevelser.

Det är dock inte bara vemod jag känner idag. Nu ska jag åka vidare till Kreta och tillbringa de sista tre veckorna av min nästan fem månader långa greklandsvistelse i Paleochora. Och det med min underbara och älskade familj. Barnen och barnbarnen som jag inte träffat på fyra månader! Ni kan ju bara föreställa er känslan jag har! Och mannen i mitt liv! Som kommer till Grekland för tredje gången i sommar. Nu för att "hämta hem" sin hustru :-) Och jag ska fira min 60-årsdag. Men det riktigt stora som nu stundar är bröllopet mellan Miriam och Mathias den 24 september.

 

Sista dagen på Plaka

 

Efcharisto poli kära Vangelia, min hyresvärdinna på Naxos

 



 

Mot Heraklion, Kreta med Highspeed 5

 



 

Farväl Naxos! Vi ses nästa år igen!

Havssköldpaddan Alice

Härom morgonen när jag joggade till Agia Anna upptäckte jag att man hade hägnat in ett område om ca 3x4 meter mitt på stranden. Det visade sig vara ett bo där havssköldpaddor lägger sina äga och som man naturligtvis vill skydda. Spännande! Det är första gången jag ser det här på Naxos. Ja, första gången över huvud taget jag ser ett sköldpaddebo.

Samma kväll besökte jag en taverna i Agia Anna tillsammans med bl a goda vännerna Hélène och Philippe. Där talade vi med Georgios som berättade att en havssköldpadda - som döpts till Alice - kommer till hamnen i Agia Anna varje dag för att få mat av honom. Samma tid varje dag, ca tjugo i fem på eftermiddagen.

Oj, det här måste jag ju få se så jag begav mig dit dagen därpå. Såg till att vara där i god tid för att få en bra plats på bryggan. För det här är såklart något som drar publik. Och javisst, tjugo i fem dök hon upp, Alice. Så vacker! Och Georgios kom och plockade upp massor med fisk som han hade i en sump vid bryggan. Och så simmade hon runt där, åt med god aptit och "hälsade" då och då på de människor som simmade runt henne.

 

 

 

Pst! Hoppas kunna krympa videofilmen jag tog på Alice till ett rimligt antal megabyte. Då kommer jag att lägga in den här. 

Utflykt till Apiranthos och ett möte att minnas

Det var några år sedan vi besökte Apiranthos så jag tyckte det skulle var roligt att återse denna gamla och fina by. Aprianthos ligger uppe i bergen ca 3 mil från Naxos stad och besöks av många turister. Den är framförallt känd för sina fina marmorbelagda gator.

Jag tog bussen från stan på förmiddagen. En fin Volvobuss, det kändes ju tryggt för mig som göteborgare :-).

Resan gick genom det vackra landskapet och tog en timme.

 

 

Jag avverkade ganska snabbt turistgatan med allt dess utbud av keramik, konsthantverk, museér och tjusiga kaféer.

Jag är mer intresserad av att se hur lokalbefolkningen bor och hur de lever. Letade mig därför förbi de största turiststråken och in bland gränderna.

 

På trappan utanför sitt hus satt en äldre svartklädd kvinna och broderade. Jag hälsade "kalimera" förstås och hon hälsade glatt tillbaka. Jag frågade vad det var hon broderade. Det skulle bli en gardin fick jag veta. Sen frågade hon om hon fick bjuda på en kopp kaffe. Sofia, som hon hette, visade mig in i sitt kök och bad mig slå mig ner vid köksbordet. Så trevligt! Hon lagade grekiskt kaffe på ett gasolkök fastän hon hade ett otroligt fint modernt kök med keramikhäll bl a.

Till kaffet serverades en bit mjuk chokladkaka. Men inte bara det. Sofia plockade sedan även fram färskost och hårdost som hon gjort på yoghurt, hårt bröd och vindruvor. Allt skulle smakas. Och det var jättegott. Till slut hällde hon även upp en karaff med raki. Jättegod även den. Det fick dock stanna vid en liten, liten rackare.

 

Sen satt vi där och språkades vid en god stund - jag stannade nästan en timme. Vi hade väldigt trevligt och det fanns mycket att prata om. Så gott det nu gick med den lilla grekiska jag kan. Vi berättade bl a om våra familjer. Sofia var 74 år, hade tre barn och sex barnbarn. Familjen var från Aten och i Apiranthos vistades de bara på sommaren. Hennes man hade dött för 15 år sedan, väldigt plötsligt. Hon grät när hon berättade om honom och visade kort som hon hade i sin mobil.

När jag skulle gå skickade hon med mig en god portion av den goda färskosten. Väl inlindad i folie och till och med en kylklamp fick jag för att osten skulle hålla sig hela vägen hem till Plaka.

Det är sådana här möten med människor som jag älskar. Vänliga människor som delar med sig av sin godhet, värme och gästfrihet. De ger mig så mycket. Och jag hoppas att jag även gav Sofia något. Hon berättade att hon tyckte det var så roligt att träffa människor men att de flesta besökarna i byn bara gick förbi utan att ens hälsa. 

Efcharistó polí kyria Sofia! Ta leme!
 

Vad har hänt sen sist?

Ja, inte särskilt mycket sedan senaste inlägget - och det var ju ett tag sedan. Jag lever mitt stilla liv här ute på Plaka, Naxos. Det är ett behagligt liv, helt utan tider att passa och jag behöver inte anpassa mig efter något eller någon. Jag har det fantastiskt bra och jag njuter verkligen av den här tiden.


Några bilder från mitt strandliv:

 

Morgonpromenad

 

 

 

Strandkonst, design Michael från Heidelberg

 

 

Nedanför de här fina hyddorna har jag min "fasta plats" på stranden. Hyddorna är byggda av grekiske Mikie och de har funnits här varje år som vi besökt Plaka. Vissa år har hyddorna överlevt vintern (som i år) men ofta får han bygga nytt. Mikie kommer hit varje dag tillsammans med sin flickvän Alex och många vänner. Så här är nästan alltid liv och rörelse och trevliga människor. När det är fullmåne brukar det vara Full Moon Party här med lägereld och musik.

 





 

 

Solnedgång över Paros

Den största händelsen de senaste veckorna är väl mitt besök hos frisören förra veckan. Denna gång testade jag salong Royal Beauty i Naxos stad. Inte riktigt lika fantastisk service som på Syros men helt OK. Marios och Angeliki tog väl hand om mig och jag är helt nöjd med resultatet. 45 € för klippning och färgning, inklusive en väldigt god frappe direkt levererad från kaféet intill, får väl anses som väldigt billigt jämfört med vad vi betalar hos frisörerna i Sverige.

 

 

Nu har jag varit på Naxos i två månader och det är bara två veckor kvar tills jag åker vidare till Kreta. Det ska bli så fantastiskt att få träffa min underbara familj där och med allt roligt som ska hända. Men innan dess ska jag njuta i fulla drag här. Ikväll ska jag ut och äta med Fausto och Fiorella från Milano som jag lärt känna lite grann. Det ska bli jätteroligt men dilemmat är att de talar nästan ingen engelska och den italienska jag en gång hade i huvudet känns som helt bortblåst och undanträngd av den lilla grekiska jag lärt mig. So wish me luck! Kanske ett glas vin eller två kan hjälpa till?

 

Om en vecka kommer våra goda vänner Hélène och Philippe från Frankrike hit så min sista vecka på Naxos blir alldeles säkert extra rolig och händelserik.