Tillbaka på Syros

Vi ville så gärna återse Syros en gång till i år. Så den 17:e juli tog vi avsked av Agneta och Lasse som strax skulle återvända hem till Sverige och gav oss iväg med den lilla färjan Aqua Spirit från Naxos. Typiskt nog var det en av de blåsigaste dagarna vi varit med om under alla år i Grekland. När vi satt i Naxos hamn och väntade och såg de andra båtarna ge sig iväg undrade vi vad vi gett oss in på. Det såg helt vansinnigt gungigt ut. Men det gick bra. Visserligen var det en del som mådde dåligt och spydde men vi klarade oss fint.

Vi hade bokat rum hos Antonio och Roula på Aposperitis och Antonio skulle möta oss i hamnen. Då båten var en timme före tidtabellen fick han så bråttom att hämta oss så han glömde ta på sig byxorna; han dök upp iklädd skjorta och kalsonger! Vilken syn :-) En tur till hans taverna för att hälsa på Roula - fortfarande en Antonio i kalsonger - och sen fick vi en visning av lägenheten han har i Ermoupoli och håller på att renovera. Fantastiskt ställe! Och till salu. Något att fundera över.

Nåväl, så kom vi då till underbara lilla Kini igen. Och nu hade vi våra goda vänner Ineke och Petto här. De bor i "mitt hus". Så jätteroligt att träffa dem igen! Och Dimitra, Markos, Pitza, Marino...

Fortsättning följer.....

 

Utsikt från vår terass på Aposperitis

 

Äntligen tillsammans!

Sent i tisdags kväll kom han så äntligen - Odd, mannen i mitt liv. Helt underbart! Och jag har prioriterat "the real life" före bloggskrivande ;-)

Jag var förstås på plats i hamnen för att ta emot honom. I väntan på båten såg jag tillsammans med många andra på den vackra solnedgången över Portaran.

Naturligtvis var Seajet från Rafina ordentligt försenad. Men så strax före kl 22 steg han i land!

Nu har vi haft nästan en vecka tillsammans här på Naxos. Agneta och Lasse är också här igen efter en avstickare till Donoussa. Så härliga dagar! Sol och bad, vila, lite träning, bokläsning, korsordslösning, härliga pratstunder om små och stora ting. Och så matlagning - vi äter nästan alla måltider hemma. Och vi har blivit smått fantastiska på att trolla fram goda rätter med de enkla resurser vi har att tillgå. Vad sägs t ex om gårdagens middag: kokta rödbetor med smör och riven ost till förrätt och därefter Agnetas ljuvliga blomkålsstuvning med stekt fläsk.

 

Fin utflykt

I lördags hade Agneta, Lasse och jag hyrt bil för att ta en tur runt Naxos.

Det var ovanligt nog ganska molnigt och väldigt blåsigt. Alltså passande väder för utflykt. Vi började med att köra norrut från stan, mot Apollonas. Vägen slingrade sig över bergen högt upp över havet. Bedårande vacker utsikt.

Strax före Apollonas stannade vi och tittade på den stora Kouros'en. Häftigt!

 

Vy över Apollonas från Kouros

Promenad och frappe-paus i lilla pittoreska Apollonas.

 

 

Greek solution:

 

 

 

Så fortsatte färden inåt ön, högt upp i bergen. Vi passerade flera små byar och framme i Moni stannade vi. En tur genom byn och en god tavernalunch med fantastisk utsikt.

Jobbade oss så nedåt genom Halki och Filoti och sedan tillbaka till Plaka. En fin dag!

Bilbrudar:

 

Lata dagar och hårdkokta bönor

Som jag berättat tidigare har jag nu sällskap av kära vännerna Agneta och Lasse. Vi njuter av lata dagar på stranden. Vi gör verkligen inte många knop. Mycket gott prat och skönt, avslappnat umgänge!

Dock pågår en del aktiviteter emellanåt. T ex skulle Agneta färga håret häromdagen och Lasse agerade då frisör (eller colorist som jag ju lärde mig att det heter här i Grekland). Jag var ivrig påhejare och assistent. Resultatet blev riktigt bra! "Kunden" var väldigt nöjd!

Salong Lundwall - filialen på Plaka:

Vi lagar också mycket mat tillsammans. Det är jätteroligt och vi springer som tokar mellan våra rum med alla grytor och pannor och ingredienser och försöker få ihop det utefter de ytterst enkla förhållanden som råder här.

Bl a tänkte jag imponera häromdagen med att fixa vita bönor som vi sen skulle ha i en gryta. Det gjorde jag ju så bra på Syros så nu skulle jag göra om det här. Lätt som en plätt tänkte jag. Blötlade över natten och kokade sen bönorna i tjugo minuter som jag brukar. Men oj, oj. Stenhårda var dom. Kokade ytterligare tjugo minuter. Nja, ganska hårda fortfarande. Eller väldigt! Nåja, tänkte jag, de mjuknar nog när de kommer i grytan och får koka med de övriga ingredienserna. Men icke! Efter ytterligare en timme och det var fortfarande ordentligt tuggmotstånd om man ska uttrycka det milt. Men nu var det sent på kvällen och vi var jättehungriga så det var bara till att tugga i sig. Faktiskt jättegott ändå. Och magarna klarade bönorna. Tur för mig!