Utflykt till Apiranthos och ett möte att minnas

Det var några år sedan vi besökte Apiranthos så jag tyckte det skulle var roligt att återse denna gamla och fina by. Aprianthos ligger uppe i bergen ca 3 mil från Naxos stad och besöks av många turister. Den är framförallt känd för sina fina marmorbelagda gator.

Jag tog bussen från stan på förmiddagen. En fin Volvobuss, det kändes ju tryggt för mig som göteborgare :-).

Resan gick genom det vackra landskapet och tog en timme.

 

 

Jag avverkade ganska snabbt turistgatan med allt dess utbud av keramik, konsthantverk, museér och tjusiga kaféer.

Jag är mer intresserad av att se hur lokalbefolkningen bor och hur de lever. Letade mig därför förbi de största turiststråken och in bland gränderna.

 

På trappan utanför sitt hus satt en äldre svartklädd kvinna och broderade. Jag hälsade "kalimera" förstås och hon hälsade glatt tillbaka. Jag frågade vad det var hon broderade. Det skulle bli en gardin fick jag veta. Sen frågade hon om hon fick bjuda på en kopp kaffe. Sofia, som hon hette, visade mig in i sitt kök och bad mig slå mig ner vid köksbordet. Så trevligt! Hon lagade grekiskt kaffe på ett gasolkök fastän hon hade ett otroligt fint modernt kök med keramikhäll bl a.

Till kaffet serverades en bit mjuk chokladkaka. Men inte bara det. Sofia plockade sedan även fram färskost och hårdost som hon gjort på yoghurt, hårt bröd och vindruvor. Allt skulle smakas. Och det var jättegott. Till slut hällde hon även upp en karaff med raki. Jättegod även den. Det fick dock stanna vid en liten, liten rackare.

 

Sen satt vi där och språkades vid en god stund - jag stannade nästan en timme. Vi hade väldigt trevligt och det fanns mycket att prata om. Så gott det nu gick med den lilla grekiska jag kan. Vi berättade bl a om våra familjer. Sofia var 74 år, hade tre barn och sex barnbarn. Familjen var från Aten och i Apiranthos vistades de bara på sommaren. Hennes man hade dött för 15 år sedan, väldigt plötsligt. Hon grät när hon berättade om honom och visade kort som hon hade i sin mobil.

När jag skulle gå skickade hon med mig en god portion av den goda färskosten. Väl inlindad i folie och till och med en kylklamp fick jag för att osten skulle hålla sig hela vägen hem till Plaka.

Det är sådana här möten med människor som jag älskar. Vänliga människor som delar med sig av sin godhet, värme och gästfrihet. De ger mig så mycket. Och jag hoppas att jag även gav Sofia något. Hon berättade att hon tyckte det var så roligt att träffa människor men att de flesta besökarna i byn bara gick förbi utan att ens hälsa. 

Efcharistó polí kyria Sofia! Ta leme!